Efter att ha gått över 11dagar med förvärkar vaknar jag på natten kl 03.00 av att det tar i rejält, tror att det bara är förvärkar så jag försöker somna om, slumrar till mellan värkarna fram till 04.00 då går det inte mer, så jag kliver upp och sätter mig framför tv:n för att klocka värkarna, på tv:n är det matlagningsprogram.. tankarna snurrar i huvudet, är det verkligen dags nu? Ska jag väcka pappan eller gör jag det i onödan? Fy sjutton ska JAG föda barn idag?? 04.30 kommer värkarna med 5-7min mellanrum, då är det bara att väcka pappa, han liksom njae är du säker?? Haha han tror säkert att det bara är förvärkar än... men upp kliver han och då ser han hur ont jag har, då blir det fart, när jag borsta tänderna går han in och väcker Amelia, jag hör henne vråla: VA ÄR DET SANT??? SKA BEBISEN KOMMA IDAG??? hur många gånger hon sa det minns jag inte men det var ett antal, Elias var lite svårare att få upp :-) Kl 04.50 är vi på väg till mamma med barnen, och strax efter kl 05.00 är vi på väg till B.B Innan vi åker in på B.B så åker vi på statoil och laddar med lite goa mackor och choklad. Säger till pappan att vi tar det lungt så vi inte kommer in för tidigt. Kommer in på B.B vid 06.00, vi får direkt ett rum eftersom jag gått så långt över tiden så säger dom att barn ska det bli iaf nu :-) vi går förbi ett rum där en kvinna precis krystar, oj då, är det så där ont det gör???, blir undersökt och är bara öppen 3cm.. shit bara 3cm... åhh jag hade hoppats på mer juh... värkarna är intensiva som bara den och kommer ofta. ganska på en gång blir det barnmorskebyte och vi får världens underbaraste barnmorska som heter Åsa...  vid 07.30 är jag öppen 4cm, värkarna kommer ofta, får sk mor och dotter värkar, 2st efter varandra... öppningsskedet går segt och vi beställer en ryggbedövning. Vid 08.20 kommer det in en manlig läkare som ska lägga min ryggbedövning är klar vid 8.50 men f*n när han la den, han la fel 3ggr och lokalbedövning lägger han flera gånger om grrr... när jag ska kliva upp efter bedövningen är lagd så känns det som om jag ska tuppa av, så jag får sätta mig och få dropp, får samtidigt frukost, sitter till ca 9.30 då jag går på toa. När jag kommit tillbaka tar Åsa hål på hinnorna, klockan är då 9.39 shit vad det forsade vatten. Kl 10.15 är jag öppen 5cm... det blir mer och mer tryck neråt, vid 10.30 vill Åsa att jag ska prova och kissa, men jag säger att jag vill verkligen inte gå på toa för det känns som om bebisen snart kommer, nää säger Åsa det är ingen fara, provar även en bäcken med det går ju inte, Åsa försöker få mig att kliva upp men jag insisterar på att hon ska kolla hur öppen jag är trots att hon gjorde det för 15min sen, Åsa känner efter och säger OJ nä här blir det inge kissa av, öppen 9cm med en kant i vägen bara. Jag förstod det *haha* 4cm på 30min, inte illa, Kl 10.45 är jag helt öppen men fortfarande en liten kant i vägen Åsa buttar undan kanten under en värk och efter 4 ONDA krystvärkar kommer vårat 3:e underverk det känns helt annorlunda än när jag krystade ut Elias, jag känner hela tiden vart huvudet är och hur han glider ur mig en smärta som inte går att beskriva men värd varenda sekund, jag skriker rakt ut, paniken är nära men Åsa tar snabbt kontakt med mig och får mig på rätt spår för att få ut våran bebis... får en rejäl krystvärk och känner hur han bara glider ur mig, hal och kladdig läggs han upp på min mage kl 11.05. Tårarna kommer på både mig och pappan, han är såååå underbar. Vad är det för kön frågar jag, det har ingen kollat.. bm lyfter upp honom och det är en liten kille, precis som jag trott hela tiden. Det otäcka nu är då bm går igenom navelsträng och moderkaka, på navelsträngen har det blivit en knut och det förstår vi nog alla vad som kunde ha hänt, en liten åtdragning på den och syret hade brutits.. usch det högg till rejält i mitt bröst när man tänkte på vad som kunde ha hänt. Bm kollar om jag brustit nåt och det är några små bristningar som bara behöver nästas ihop.. bedövningen tar inte så bra AJAJ... men det gick ganska fort. Under tiden jag blir sydd ligger Liam på min mage, och hela tiden söker han som en tok efter bröstet, hackar med huvudet som en hackspett, åhh va go han är. Efter Åsa har sytt får jag lägga mig i en säng och ge Liam bröstet, det finns nog ingen underbarare stund än efter förlossningen är klar och bara få se sitt barn äta och slumra vid mitt bröst.
Kl 12.15 har jag vart upp på toaletten, och 12.20 sitter jag och äter strömmingsflundror och potatismos, det var sååååååååå gott. Jag är otroligt pigg... ammar Liam flera gånger, det är det enda han vill, han är vaken stort sett hela eftermiddagen, somnar en sväng tillsammans på sängen, annars vill han bara slumra vid mitt bröst. Kl 14.00 är jag nyduschad och knatar runt som om jag inte ens fött barn, barnmorskorna frågar flera gånger om jag är yr, om jag kan gå och om jag behöver hjälp på toa... men nä jag mår finfint. Kl18.40 kommer barnläkaren och undersöker Liam, allt är perfekt och vi åker hem.
	på mammas mage, bara nån minut gammal, tur man hade detta underverk att titta på när man blev sydd ;-)