Runt påsk 16-17april började jag känna mig knepig... smått illamående som kommer lite då och då. Stötar i underlivet.. en del yrsel och humörsvägningar. Vi och jag har haft ett skittufft år, så inget var alls planerat. Tanken slog mig några gånger varje dag att den här känslan känner jag igen, men inte är jag gravid!! Nej aldrig det kan jag INTE vara.. eller??? Men jag har alltid känt av mina graviditeter en vecka innan mensen...

Klockren är jag alltid på mensen, har alltid 26-28 dagar mellan... på dag 33 så fick jag faktiskt inse att nu är det nog så att på nåt vis har Magnus soldater simmat jäkligt bra och varit rejält på hugget....

24/4 vaknar jag på morgonen med ett humör som ett argt bi, illamående och svettningar... hmm är det mens eller ska jag testa??? Ja inget tecken på mens så in med barnen i bilen, säger till dotter Amelia att jag ska på apoteket, hennes svar: Ska du köpa nässpray mamma?? Mmm Mumlar jag. Väl hemma så sätter jag mig på toa och kissar i en burk.. ska jag testa nu?? Törs jag... tankarna är många med tanke på allt tjaffs mellan mig och pappan, kan vi ha ett till barn nu? Osv.
Och efter bara nån sekund med stickan så kom +

JAG ÄR GRAVID!!!!!!!

Jaha nu återstår det att gå in i tankar och se framåt på alla vis.. men på nåt vis så känns det som om jag bara behöver överväga alternativen ... För jag vet innerst inne hur det är att ha barn, man har liksom liiite erfarenhet nu. och det här knytet är mer än välkommet. Nu återstår det bara den LÅNGA väntetiden.