13maj- vecka 9 (8+0)
Klarar illamåendet ok nu med postafen, men fortfarande lika trött. Vilar alltid en stund på eftermiddagen. Tog en promenad med min kusin idag som är i vecka 20, gissa vad vårat samtalsämne var?? :) Tror det är babyboom överallt nu, vet massor som har eller ska få barn, både på nätet och här omkring. Kul är det. Skulle ta min nya svarta jacka idag och knäppa den, den spänner MYCKET mer runt magen nu än den gjorde för 2veckor sen :o hallå vart ska detta sluta?? Jaja det är ju 3:e graviditeten kroppen vet exakt vad som är på gång.
Nu ska vi spela lite tvspel med barnen och äta godis innan vi ska se film.
FORTS: Jag har hela tiden vart osäker på när jag hade min sista mens... men nu vet jag, det var fredagen den 17mars den startade, den helgen var det mycket strul runt omkring mig och därför är jag säker på att det var då, jag minns det så tydligt nu.. så framflyttning 4 dagar. Jag har misstänkt hela tiden eller snarare vetat att min mens startade innan Barnbidraget i mars, jag var bara osäker på när sen den 22mars var jag till Dalarna och hälsade på en vän och den dagen slutade mensen så då stämmer det nog att den startade den 17:e.
Orsaker till att jag är säker:
Fredagen den 17:e satt jag hos min mamma och grät, sprang på toa och kissade hela tiden pga mens (gör det då) minns att jag torkade tårarna när jag satt på toa och sa för mig själv att jag är så blödig när jag har mens hihi.
Onsdagen den 22:a var jag hos en vän som bor långt bort andra gången vi träffades (därför minns jag det så tydligt), och samma dag slutade min mens.

15maj- vecka 9 (8+3)
Mår fortfarande illa, men jag klarar mig utan postafen på natten, alltid nåt. Förmiddagarna går också bra men vid 12-13 är det kört, då får jag ta en. Tröttheten klarar jag ok bara jag vilar en stund på eftermiddagen. Så förhoppningsvis så vänder det snart. Och nu är det bara 2veckor kvar till inskrivningen :)
Helgen har vart lugn, mycket promenader har det blivit, eftersom man äter lite godis på helgerna så promenerar jag xtra på helgerna.
Nu blir det ingen magbild förrän på fredag, eftersom jag räknat fel på senaste mensen... jag vart chockad själv igår då jag skulle ta min munkjacka som satt obehagligt tajt runt magen...

16maj- vecka 9 (8+4)
Imorse klev vi upp tidigare än vanligt då det var hälsa på dag på förskolan igen, mådde bra illa innan postafen värkte.. men sen dess har jag mått bra och nu är det ca 4 timmar sen den gick ur och jag mår inte illa :) Däremot är brösten ÖMMA och jag är skittrött, blir andfådd för ingenting, känner mig som världens mest otränade människa ;)

Förskolan går kanonbra, många har sagt till mig och har haft synpunkter eftersom jag vart hemma med mina barn, Amelia gick bara på dagis ett år innan Elias föddes, sen har de båda vart hemma med mig, och jag har hör så många negativa tankar och ord från många, typ att Åhh Amelia kommer att få det så svårt på förskolan/skolan.. hon kommer att vara så blyg och osäker och det är bara några få kommentarer vi fått. Jag önskar verkligen jag haft filmkamera, för att visa hur stark denna människa är, hon går in i samlingen (ringen med barn och fröken) alldeles själv, säger högt, stolt och leende sitt namn, UTAN MAMMA O PAPPA! Hon bryr sig inte ett smack om oss utan leker med de andra barnen och spelar spel med dem och leker osv. Jag säger verkligen det: Det är inte fel att ha barnen hemma till de börjar förskolan, tvärtom. Jag tror att de tar skollivet på mer allvar och inte blir trött på skolan så fort. Jag har verkligen lyckas få en stark och självsäker dotter, vilket många sa at hon inte skulle bli, alla dessa ord har sårat mig enormt, och jag har vart livrädd för alla dessa negativa kommentarer och känt mig som en dålig mamma, men nu står jag här men min dotter, leende och helt övertygad om att hon klarar detta kanon. Elias kommer att få börja dagis 15timmar i veckan i höst och hela året då jag är mammaledig, just för att jag ska få tid själv att vila och bekanta mig med min nya familjemedlem. Jag tror barnen anpassar sig efter livet ändå, det är vi föräldrar som kan behöva tiden själv imellanåt... Man väljer sin egen väg för barnen, den man tror på själv, och jag tror att vi som föräldrar lyckas oavsett. För vi känner våra barn bäst och vet vad de behöver. Så jag har lust att ge de med sina egna negativa kommentarer om vårat val en stor spark därbak. För mina barn mår skitbra och det är mina små 2benta ett levande bevis på

Och så en rolig kommentar som Elias 2år och 11mån sa till sin farbror igår: Vi har köpt en ny bebis, den ligger i mammas mage :)